Första gången ska ju vara den första gången också nån gång.
- Kurt Olsson
"Jag förstår inte själv vad jag begriper."
- Kurt Olsson
Av alla intervjuer som Kurt Olsson gjorde, på den gigantiska reklamsoffan i Mölndal, vilken alla som kört in till Göteborg söderifrån har sett (i alla fall innan den plockades bort 2019), är antagligen den med höjdhopparen Patrik Sjöberg den mest legendariska, inspelad för tv-serien Fådda Blommor 1988. Året innan hade Patrik Sjöberg slagit världsrekord genom att hoppa 2,42.
Patrik Sjöberg minns mycket väl intervjun och får ofta fortfarande frågan: ”Hur brett hoppar du?”
(…) Här är hela intervjun från Sveriges Television:
”Kurt: I den här himla spännande intervjuserien ’Innanför skjortan’, så har vi idag bjudit hit en ny gäst. Jag vill säga välkommen till dig Patrik Sjöberg.
Patrik: Tack så mycket!
(…) Kurt: Får jag fråga dig så här: När började du hoppa?
Patrik: Jag började hoppa när jag var nio år.
Kurt: Varför?
Patrik: Ja, den frågan har jag ställt många gånger till mig själv faktiskt, men jag vet inte … taskig uppväxt eller nåt sånt där, kan jag tänka mig.
Kurt: Då hoppade du av dig på nåt sätt?
Patrik: Ja, jag hoppade av allting.
Kurt: Jag hoppar ju själv väldigt mycket, ja, kanske inte lika högt, men jag hoppar nästan lika fort. Hur fort hoppar du?
Patrik: Ja det … jag har aldrig tagit tid på det faktiskt, men det går väl ganska fort, tror jag. Men du hoppar nog fortare, det kan jag tänka mig.
Kurt: Har ni med egna ribbor till dom där tävlingarna, eller har …
Patrik: Nej, det brukar arrangörerna hålla med. Det är för mycket bök att gå omkring och bära på en ribba. Det ser inte så roligt ut, tror jag.
Kurt: Det är inget som ni behöver ha med er själva, utom kläderna då?
Patrik: Ja, kläderna och skor.
Kurt: Jag tänkte så här: 2,42 är det högsta du har hoppat. Men vad är det lägsta du har hoppat?
Patrik: Det lägsta?? Det … ja … runt en meter, kan jag tänka mig …
Kurt: En meter. Du har aldrig hoppat lägre?
Patrik: Nej!
Kurt: Alltså: Hur högt ribban ligger, det står alltid på skyltarna så där. Men – hur brett är det mellan stolparna?
Patrik: Ja, det är svåra frågor … jag vet inte … det är.
Kurt: Hur brett har du hoppat?
Patrik: Jaa … det … ja … jag hoppar bredare än högt i alla fall!
Kurt: Du har hoppat bredare än högre?
Patrik: Ja.
Kurt: Jaha … 2,42 – det är ju rätt så högt, så här. Vad tänker man när man svävar där uppe ovanför ribban och ser marken nedanför sig? Hinner man tänka igenom nånting, eller hur fungerar det? Nu hoppar du med ryggen emot, så du ser väl egentligen bara rakt upp?
Varför det egentligen blev så roligt när Kurt Olsson sjöng schlagers från 60-talet, ursprungligen sjungna av Lill-Babs eller Siw Malmkvist, är svårt att förklara.
”Alla sångerna är ju skrivna för att sjungas av kvinnor om eller till män. Men varför det blev så begrep vi nog aldrig och det var ingen som ifrågasatte – utan man bara skrattade.”
En förklaring kan vara att Lasses föräldrar i barndomshemmet ofta spelade de här låtarna i radion eller på grammofon. Unge pojken Lasse lärde sig helt enkelt texterna utantill och var så liten att han inte hade en tanke på att de egentligen var skrivna för kvinnor.
Som avslutning på showperioden i Göteborg sattes det upp en krogshow på Rondo, numera en etablerad showkrog som ligger i anslutning till Liseberg. Håkan Wennbergs Kurt Olsson-föreställning var den allra första krogshowen i de lokalerna.
Även här förekom diverse olika gästartister. Inte minst en av författarna till denna bok, som fick äran att som trollkarl medelst sin magiska giljotin hugga huvudet av saxofonisten Gunnel Samuelson. Men det gick förstås inte alls, som väl var.
Senare blev det även en show på Börsen i Stockholm. I samma veva gjordes också tv-programmen, som den första tv-serien Kurt Olssons ¬Television på uppdrag av Sveriges Television 1987.
”Vi fick göra fem program med en mycket låg budget, men vi visste ganska väl hur programmen skulle se ut, även om vi aldrig skrev några ¬färdiga manus. Framförallt gick det inte att skriva ner Kurtans repliker. Han improviserade hela tiden. Ibland kunde han inte ens texterna till sångerna, men han mumlade i mikrofonen så det blev stor humor ändå.”
Då öppnade SVT plånboken så det blev en rad betydligt mer påkostade programserier, som underhållningsserien Fådda Blommor, Kurt Olssons Sommartelevision och Kurt Olssons Julkalender.
Fådda blommor spelades in på Nationalteatern. Eftersom skådespelarna i den tidigare föreställningen Peter Pan på teatern hade flugit över scenen med hjälp av linor fästa i taket, användes den tekniken så att Kurt Olsson i varje avsnitt kunde göra en flygande entré som programledare.
Stor komik blev det också när somliga artister från Stockholm, som var med i Fådda Blommor, inte heller visste riktigt vem denne Kurt ¬Olsson var. Som när Jerry Williams knappast begrep något när Kurtan skulle intervjua honom, av någon anledning först på hemsnickrad engelska. Och de tillsammans, Kurt på närmast obegriplig svengelska, sjöng King Creole.
Fortfarande lever flera av inslagen från de olika programserierna ett eget liv på Youtube med tiotusentals visningar varje år.
”Idag är det roligt att se hur till exempel jullåtarna från kalendern fortfarande visas i så hög utsträckning på Youtube. När de spelades in var vi så varma i kläderna att alla visste vad de skulle göra, inte minst Dam-orkestern. Enda gången det höll på att gå riktigt illa var när vi skulle spela in Mössens Julafton och Lasse skulle ha muständer. Han bara vägrade och klagade på att han inte kunde andas med tänderna på sig. Vi fick tvinga honom och fortfarande är just den låten en av de som har flest visningar varje år”, säger Håkan Wennberg.
En av höjdpunkterna var också när ett specialklippt avsnitt av Fådda Blommor vann det åtråvärda humorpriset vid TV-festivalen i Montreux 1989. Dessförinnan var det många förståsigpåare som kritiserade att den sextiotalsklädde token och hans damorkester skulle åka till Schweiz och göra bort det svenska folket, men så blev det inte.
”Vår producent Steen Priwin på SVT Göteborg såg till att special¬versionen av programmet gjordes. Framför allt anlitade han översättaren Suzanne Täng som gjorde helt formidabla textremsor på engelska – de tillförde helt nya poänger i de redan roliga dialogerna med Kurt Olsson.”
Hela gänget från produktionen åkte ner till Montreux för att hjälpa till att uppmärksamma det svenska bidraget. Bland annat gjorde Dam¬orkestern en reklamspelning i vacker alpmiljö.
”Den 20 november 2011 avled Lasse Brandeby. Han begravdes den 12 ¬december. Hans gravsten finns på Västra kyrkogården i Göteborg. På gravstenen, förutom namn och datum, finns inristat ett citat: Vad gör jag nu då?
Det är Lasses egna ord och det var hans beslut att just de orden skulle stå på gravstenen. I flera år hade han formulerat fram just de orden efter att ha läst något liknande, men förstås annorlunda ändå, på en gravsten på Irland.
Av någon märklig slump finns det en annan gravsten bara några meter bort från Lasses, där det står: Kurt Olsson – Familjegrav.”
